Det började med att han ville gå själv hela vägen till dagis, det är inte långt men tidigare har han sugit sig fast om min hals redan innan vi lämnat vår ytterdörr.
Väl framme på dagisgården ville han upp i famnen - där Alvin redan var. Tur att jag börjat träna så att några små muskler kanske finns. Höhö!
Jag gick fram till hans nya fröken, som verkar vara en klippa. Den vi tyckte bäst om har börjat hos de stora barnen, sen finns en vi inte gillar och en som är go men lite för mesig.
Nya fröken började prata om att hon sett en sopbil - Linus nästan kastade sig i famnen på henne och den här mamman kunde gå hem med ett lätt hjärta.
Och det verkar pepparpeppar som att Alvin är bättre i sin förkylning den här morgonen. Bra det för vi har människor och barn att träffa och saker att åka till på dagarna. Men idag blir det iallafall bara kurering..
Och så väntar vi på besked om grabbarnas färskaste lille kusin har tittat ut i världen, han är 13 dagar försenad och de är påväg till BB precis nu. Pirrigt!
Ljuva Gotland!
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar