Inte slåss.

Hur länge fick vi vara familjen Frisk den här gången då? Inte länge.
Linus kom in till oss med världens frossa natten till igår, lilla barn.. låg och skakade! Och efter det har hostan kommit mer och mer.
Suck!
Hosta.
Det skär i mig som knivar i hjärtat varje gång han hostar.
Och det är hela tiden..

Så han har fått va hemma med mig och Alvin igår och idag.
Och det har gått så bra!
I onsdags när jag hämtade Linus från dagis var han så arg, så arg..
Hela kvällen!
Han har den senaste tiden börjat visa lite småtendeser till att slåss till mammans stora panik, ngt han lärt sig på dagis.
Och i onsdags eskalerade det.. ingenting mot lillebror som tur var, utan bara mot mig.
Det hela slutade med att vi grät båda två och när pappan kom hem var jag ett vrak.
Jag kände inte igen min egen son! En fruktansvärd känsla.
Sen kom febern och hostan.
Så kanske mådde han dåligt redan där på kvällen? För nu är han min vanliga kramiga Linus igen.
Kanske är han svartsjuk på brorsan oxå. Han blir ju bortlämnad på dagis och vi går hem igen. Så jag tror att de här dagarna hemma har gjort honom gott. Älskade unge!

...

En vardag.

Mina sovande grabbar..



Här har ni ett livs levande bevis på tvåbarnsmamman.
Så här tillbringar jag mina dagar! Minus Linus då han är på dagis..

Har dock drabbats av tristess! Den här kylan och vintern gör mig galen.
Jag vill ha sol, vår och värme.
Jag vill ut!
Med Linus, med första barnet var man så uppslukad av det lilla livet att man glömde omvärlden. Det är inte samma sak med andra barnet, jag "kan" det här på ett annat sätt. Om man nu får man skriva så utan att va en värdelös mamma. För det skadar inte Alvin på ngt sätt, jag tror han blir lugn av det. Det sägs ju det, andra barnet är lugnare och tryggare just för att päronen är det.

Lilla Alvin. Mitt kräkbarn.. Tyckte mig se ett minileende från honom på morgonen och oj vad det värmde till i hjärtat! :)

Nope. Ut i kylan. Hunden behöver sitt och sen ska vildingen hämtas hem från dagis..

...

Pladder.

Jag hann knappt uppdatera förra inlägget förens min infektion i livmodern var tillbaka. Det blev ännu en tur till gynakuten och ännu mer antibiotika, två olika sorter denna gång.
Suck!
Läskigt med bakterier som inte vill ge med sig! Tänk va galet stendöd jag hade varit om det här hänt förr i tiden? Många dog ju av just det..
Fy!

Men! Jag repar mig. Är nästan helt återställd om än väldigt trött och orkeslös - och det beror faktiskt inte på en viss liten Alvin, nej.. han är fortfarande en liten ängel!
Efter alla sjukdomsturer så ammar jag nästan ingenting och han verkar nöjd och glad över det. Jag med! Så skönt att slippa amningstoppar, läckande bröst och att inte kunna äta lök och allt var det är. Mamma nöööjd!

Alvin

Liten Linus

De är lika även om jag ser stora skillnader, framför allt på ögonen..
Alvin är en blandning mellan Alfons Åberg och E.T. :)
Det är så roligt att jämföra bilder!

Igår var min första riktiga dag på det nya livet. Livet som tvåbarnsmamma i vardagen! Det gick hur bra som helst. :) Båda grabbarna skötte sig på morgonen, så vi hann till dagis i tid. Duktig familj!
I morse däremot gick det sämre.. jag och Linus blev osams och lessna och det slutade med att han fick stanna hemma för en mysdag med mig och Alvin.
Och han verkade lika glad för det.. och tur var det nog oxå för han somnade i tallriken när vi åt lunch redan vid 11.

Pladder, pladder.. Den här mamman ska passa på att vila lite nu medan båda grabbarna sover!

...

Crap!

Kan inte allt bara få bli bra nu?
Kan jag inte få njuta av min fulltaliga familj nångång?
Gå på promenader med dubbelvagnen? Känna solen lysa i ansiktet? Gå och gunga med min stora son medan den lille sover nedstoppad i vagnen?
Nej.
Tydligen inte.

Två dagar efter förlossningen fick jag en sjuk smärta i bäckenet/blygdbenet.
"Jaaa.. foglossning efter förlossningen, det går snart över" sa alla.
Och man lyssnar ju.
Klart man gör! Även om jag tyckte det lät lite skumt eftersom jag inte haft nån foglossning på hela graviditeten..
Men jag kunde knappt gå, inte ligga ner.. låg och grät hela nätterna i panik över att inte komma ur sängen när jag väl kommit dit.
HEMSKT!
Så på söndagkvällen fick jag feber. Bara sådär pang bom!
Det blev en tur till gynakuten.
Och där konstaterades en infektion i livmodern.. äntligen! Ja, för jag kände bara en obeskrivlig lättnad. Jag fick painkillers och antibiotika och kunde äntligen sova för första gången på flera, flera dagar.

Så när jag äntligen började må bättre, vad händer då? Jo. Då kräks Linus mitt i natten och magsjukan tar sin början.
Sen började pappan kräkas och sen mamman.
Och där är vi nu.
Eller inte riktigt..
Nu är vi oroliga att lillprinsen kan ha fått det..
Och hunden blöder från snoppen.
DET FINNS LIXOM INGET SLUT!

Jag har mer eller mindre stirrat på de här väggarna i det här hemmet i två veckor nu.
Hela Alvins liv.. I hela hans liv har jag mått pecka!
Tack gode gud att han är världens snällaste lilla unge.
Både han och Linus sover snällt på nätterna och Linus går glatt till dagis på morgonen.
Älskade barn!

Och förlossningberättelse kommer .

...

Jag och min bror.

Har precis kommit hem från ett inskolningssamtal på Linus förskola/dagis.
Älskade unge alltså.. :)
Allt går så bra där och jag är så glad att han trivs!
Han äter bra, sover bra, är en hejjare på att promenera själv, tar de andra barnens leksaker, gillar att kramas och kallar alla fröknar för mamma.
På väggen hängde en teckning han gjort.. jag blev tårögd, kanske den finaste teckning jag någonsin sett!

Här hemma går allt bra.
Det är som att vi alltid varit en tvåbarnsfamilj.. som att Alvin alltid funnits här. Han är så självklar!
Linus är godheten själv mot sin lillebror, han ska krama och pussa. Klappa. Visa var muuun, neäsa och göglo (ögon) sitter. Och haka. :)
Han vill gärna hålla honom, men bara en liten stund, sen får mamma tillbaka honom.

Alvin ja. Snälla unge!
Han har en vakenperiod på morgonen i ca 2 timmar. Sen sover han resten av dygnet till nästa morgon.. Ja, han vaknar ju och vill ha mat och plirar lite då med, men annars är sova favoritsysselsättningen just nu.
På nätterna ligger han och snusar i min armhåla. Och vissa nätter sover vi alla fyra i familjen på rad och ibland blir jag då bara sådär lyckligt glad. Min lilla familj. Mina pojkar!




Lika?
Alvin överst.. Han har lite rundare huvud och inte lika mkt grop i hakan som sin bror!

...

A som i Alvin.

Den 1:a februari klockan 19:05 kom han till världen, finaste lille Alvin.
3905 gram tung & 53 cm lång! Och en kopia av sin storebror.
Hela familjen har varit lite ur kängorna då den här mamman blev sjuk. Mer om det en annan dag.. Nu är vi på g allihop och ska till och börja njuta av det här nya livet!

Stoltare storebror får man leta efter! :)

...