Galna älskade ungar.

Helgen har gått i utomhushetens tecken!

Ett stycke tokig son..

... den andra, inte fullt lika tokiga sonen har istället
varit en gladskit..

Och sen, när vi satt oss i bilen för hemfärd från landet, då var

det två trötta (och skitiga) gossar som somnade gott.
Samma visa nu vill läggdax, båda slocknade vid 19.
Egentid för mamman och pappan! :)

...

Barn.

Häromdagen var vi i parkleken Gulsippan med våra vänner från mammagruppen. MammaAnna och Lisia!
Tänk att våra små redan är två år. Obegripligt!

Först lekte ungarna "jag-hjälper-dig-upp-så-hjälper-du-mig-upp-leken"

Sen!

Hittade Lisia en docka i barnvagn....

.. och Linus hittade bil, nån som trodde nå annat? :)

Man kan ju se vad folk som hittat till bloggen har sökt på för ord.
Okej.

bögorgies i skogen
var köpa blöjor för vuxna

Eh?
Jag säger inget mer idag.

...

Till J på Astrid Lindgrens Barnakut!

Jag måste dela med mig av det extremt dåliga bemötande vi fick på lördagen, då vi åkte till Astrid Lindgrens barnakut med Lillvin.
Kan ju hoppas att människan som tog emot oss kanske läser det, kanske kan det hjälpa andra.

Alvin hade som sagt fått feber igen och hostan och rosslandet vägrade ge med sig. Vi hade varit på brommaplans barnläkarmottagning och fått fantastisk hjälp dagen innan och läkaren där sa att får han feber igen, så måste vi åka in direkt.
Sagt och gjort - vi åkte in.
Hade läst nånstans att småttingar inte ska ha feber över 38,0.

Väl inne på akuten fick vi sitta ner och vänta, Alvin i sitt babyskydd. Jag kände att han var kokhet..
Vid vår tur gick vi fram till disken och en manlig sjuksköterska tog emot. Tatueringar och dialekt hade han, kanske skånska.
Jag berättade vår historia, att vi varit på Danderyds akut, Astrids akut en gång tidigare i veckan och på barnläkarmottagningen dagen innan och avslutade med att han nu fått feber igen.
Hur mycket? 38, 2
Ja, det var ju inte så farligt.

Där fick jag ont i magen.

Jag fortsatte berätta att Alvin hade svårt att andas (redan där skulle han att tagit in oss bakom disken och gjort en första kontroll, som de gjorde första gången vi var där..)
Istället han gick han runt disken och fram till Alvin och tryckte på hans öroningångar varpå Alvin GALLSKREK, han sov ju.

Han har öroninflammation.
Som om det var därför vi var där? Jag kände bara att jag hade annat att tänka på än en simpel öroninflammation.

Han har fin färg, ni får sitta ner och vänta, det kommer ta ett tag det är några barn före!
Mammaångest.
Min son kokade i feber!
Jag ville självklart inte gå före andra sjuka barn, men jag ville bannemej ha en rätt bedömning.

Jag vägrade sitta i väntrummet bland alla sjuka barn så vi satte oss i en korridor längre bort. Väl där blev jag argare och argare och gick tillbaka till denne sjuksköterska och sa att Alvin var stekhet och undrade om han inte skulle kolla saturationen (syresättningen i blodet)

Och här kommer det jag nästintill skulle kalla tjänstefel:
Han svarar mig att visst, jag kan få en alvedon men att Alvin inte hade några indragningar så han tyckte inte läget var akut.
Inga indragningar?
HUR KUNDE HAN SE DET PÅ EN ALVIN NEDSTOPPAD I BABYSKYDDET?
Jo.
Han såg det, sa han.
Jag proppsade på att jag precis hade sett det när jag bytte blöja, men nej.
Han såg att han inte hade indragningar, trots säkerhetsbälten och kläder. Och det här är en utbildad sjuksköterska som jobbar i receptionen på en akutmottagning, där en första bedömning ska göras!
Pinsamt är det!
Och jag blir så arg!

Jag tänkte de dagar vi var inlagda, att jag skulle gå ner till akuten för att se om han var där. Och annars skriva ett brev, till honom och till hans chef.
Men jag orkade bara inte..
Han skulle bara veta att läkaren inne på akuten fnös när jag sa att den där J hade sagt att Alvin troligen hade öroninflammation.
Han skulle bara veta att Alvins saturation var 94 när vi kom in (inte jätteallvarligt, men ändå inte ok)
Att Alvin hade väldigt svårt med andningen och ja - mycket indragningar.
Att vi blev inlagda i 3 dygn.

Annars har all personal varit heeeelt fantastiskt, all heder åt dem!


...

Kaos.

Ta en pollenallergisk morsa.
Lägg på två kusiner i samma ålder som inte kan sluta bråka med varann..
.. och en bebis som plötsligt absolut ska äta varannan timme - dygnet runt.
Sen plussar du på en jäääävla massa äckliga snokar på det.
Där har ni min helg!

Den har varit i fullkomligt kaos med rubbade rutiner med en rabiat Linus och en grinig Lillvin som följd.
Men samtidigt har den varit helt underbar med massor av sol och vårkänslor i den trötta kroppen.

...

Hemma!

Vi kom hem i förrgår, tack för det.

Även om vi blivit otroligt väl omhändertagna är det naturligtvis hemma man vill vara..

Ja. Vilken resa det här blev då..

Vi fick en läkartid i fredags och då hade Alvin väldigt mkt indragningar och väsande andning, han fick inhalera och så fick vi en dosa att ta med hem.

Natten mot lördagen fick han feber och inhalatorsprayen hjälpte inte ett dugg, så vi åkte in - och blev inlagda.

Han har varit pigg och glad nästan hela tiden, utom i söndags som väl var den värsta dagen och natten. Nästan 40 graders feber, andningsfrekvens på 70-80/min (ska ligga mellan 40-60) och syresättning på runt 85 % (ska vara 98-100%) och ett stigande crp. Då var jag riktigt orolig.. såg lixom inget ljus i tunneln!

Han fick syrgas och blev kopplad till en maskin som mätte syresättning och puls. Det var inte mkt jag sov den natten inte.. maskinhelvetet pep varje gång hans syresättning var under 90 och ja, det var den ju hela tiden i princip. Kom upp till 91 nångång. Plus personal som kom in varje timme för inhalation. Gah!

Men! På morgonen var febern som bortblåst och syresättningen uppe i allafall 94, sen blev det bara bättre och bättre.

Och nu hostar och snörvlar han lite, men mår annars som en prins! :)

Mys med pappa..

Blä åt att vara sjuk!

Tar igen sig..

Nu räcker det med sjukdomar i den här familjen. Punkt.

...

Inlagd.

Min duktiga lilla kämpe!

Vi är inlagda på Astrid Lindgrens sen i lördags.. Alvin har fått RS, men är nu äntligen på bättringsvägen! :)

Vi kommer förmodligen få åka hem imo och det hoppas jag verkligen för jag längtar ihjäl mig efter Linus. Har aldrig varit borta från honom så här länge!

...

Sjukvin.

Den här lillemannen har varit huvudperson i den här familjen de senaste dagarna..

I söndags fick han feber.

Inte bra, inte bra när man är en miniperson som dessutom inte ville äta.

Så det blev en tur in till akuten och väl där visade det sig att han även hade svårt att andas.

Inhalera.

Inhalera igen.

Åka hem.

Sen har han ätit dåligt och fått hosta på köpet.

Så det blev en tur till akuten igen i förrgår.

Men som tur var var allt lugnt, så vi fick åka hem efter en ordentlig koll och orden:

"Räkna hans andetag och kolla att han inte har några indragningar kring revbenen"

Ok.

För det första - hur f*n räknar man andetag på en bebbe? Han gör ju andningsuppehåll, hostar, skrovlar, grejjar ungefär hela tiden. Några gånger när jag räknat har han haft 12 andetag/minut, andra 60 och vissa 45.

För det andra - jag ser indragningar HELA tiden.

Men idag hade vi iallafall 2-månaderskontroll på BVC och en stressade läkare tittade igenom unge Herr Alvin och sa att allt var bra. Han hörde slembildningar i lungorna, men allt var bra. (?) Jaja.

Jag försöker att inte oroa mig, jag vet ju att hjälpen finns ett 112-telefonsamtal bort, om det vore så.. det är ju inte som att vi bor i öken 50 mil från sjukhus. Tack gode gud!

Annars?

Jo. Den här mamman har börjat repa sig efter den extremt tuffa veckan vi hade förra veckan. Linus var sjuk. Och rastlös. Och hemsk.

Jo, han var faktiskt hemsk vissa stunder. Får man säga så?

Han har ju ett hett temprament, är envis som en åsna och så tvåårstrotset på det. Plus en tråkig mamma, en lillebror som oxå behöver uppmärksamhet och en hund som bara är i vägen.

Ja, ni kan ju tänka er.

På fredagen, då det var som värst - då satt den här mamman och grina i soffan. För då var jag så less.

Men då var det som att nån där uppe hörde mig, för när jag torkat tårarna så sov monsterLinus så sött i soffan bredvid mig, så jag kunde ta Alvin och krypa ner under täcket och bara få blunda och känna lugnet i 45 minuter.

Och när jag vaknade så kunde jag inte förstå att jag tyckt allt var så hemskt nyss, Linus var ju den sötaste, goaste ungen i hela världen.

Lixom hur funkar man?

Men det är väl bra, att man har en sån där föräldraskyddsgrej. Annars hade det nog inte funnits många barn i världen, för fasen va det är tufft att va förälder ibland.

Hur kan någon man älskar så innerlig, som man skulle dö för, göra allt för, som är ens kött och blod - driva en så förbannat till vansinne?

...