Till J på Astrid Lindgrens Barnakut!

Jag måste dela med mig av det extremt dåliga bemötande vi fick på lördagen, då vi åkte till Astrid Lindgrens barnakut med Lillvin.
Kan ju hoppas att människan som tog emot oss kanske läser det, kanske kan det hjälpa andra.

Alvin hade som sagt fått feber igen och hostan och rosslandet vägrade ge med sig. Vi hade varit på brommaplans barnläkarmottagning och fått fantastisk hjälp dagen innan och läkaren där sa att får han feber igen, så måste vi åka in direkt.
Sagt och gjort - vi åkte in.
Hade läst nånstans att småttingar inte ska ha feber över 38,0.

Väl inne på akuten fick vi sitta ner och vänta, Alvin i sitt babyskydd. Jag kände att han var kokhet..
Vid vår tur gick vi fram till disken och en manlig sjuksköterska tog emot. Tatueringar och dialekt hade han, kanske skånska.
Jag berättade vår historia, att vi varit på Danderyds akut, Astrids akut en gång tidigare i veckan och på barnläkarmottagningen dagen innan och avslutade med att han nu fått feber igen.
Hur mycket? 38, 2
Ja, det var ju inte så farligt.

Där fick jag ont i magen.

Jag fortsatte berätta att Alvin hade svårt att andas (redan där skulle han att tagit in oss bakom disken och gjort en första kontroll, som de gjorde första gången vi var där..)
Istället han gick han runt disken och fram till Alvin och tryckte på hans öroningångar varpå Alvin GALLSKREK, han sov ju.

Han har öroninflammation.
Som om det var därför vi var där? Jag kände bara att jag hade annat att tänka på än en simpel öroninflammation.

Han har fin färg, ni får sitta ner och vänta, det kommer ta ett tag det är några barn före!
Mammaångest.
Min son kokade i feber!
Jag ville självklart inte gå före andra sjuka barn, men jag ville bannemej ha en rätt bedömning.

Jag vägrade sitta i väntrummet bland alla sjuka barn så vi satte oss i en korridor längre bort. Väl där blev jag argare och argare och gick tillbaka till denne sjuksköterska och sa att Alvin var stekhet och undrade om han inte skulle kolla saturationen (syresättningen i blodet)

Och här kommer det jag nästintill skulle kalla tjänstefel:
Han svarar mig att visst, jag kan få en alvedon men att Alvin inte hade några indragningar så han tyckte inte läget var akut.
Inga indragningar?
HUR KUNDE HAN SE DET PÅ EN ALVIN NEDSTOPPAD I BABYSKYDDET?
Jo.
Han såg det, sa han.
Jag proppsade på att jag precis hade sett det när jag bytte blöja, men nej.
Han såg att han inte hade indragningar, trots säkerhetsbälten och kläder. Och det här är en utbildad sjuksköterska som jobbar i receptionen på en akutmottagning, där en första bedömning ska göras!
Pinsamt är det!
Och jag blir så arg!

Jag tänkte de dagar vi var inlagda, att jag skulle gå ner till akuten för att se om han var där. Och annars skriva ett brev, till honom och till hans chef.
Men jag orkade bara inte..
Han skulle bara veta att läkaren inne på akuten fnös när jag sa att den där J hade sagt att Alvin troligen hade öroninflammation.
Han skulle bara veta att Alvins saturation var 94 när vi kom in (inte jätteallvarligt, men ändå inte ok)
Att Alvin hade väldigt svårt med andningen och ja - mycket indragningar.
Att vi blev inlagda i 3 dygn.

Annars har all personal varit heeeelt fantastiskt, all heder åt dem!


...