Barn nummer två.

Jag var sjukt nervös innan Alvin kom.
Kunde jag verkligen älska ett till barn lika mycket som jag älskar Linus? Har en människa verkligen så mycket kärlek att ge så det räcker till två eller fler barn?
Jag var skeptisk.
Och folk runtomkring sa just det - det kan ta tid. Man är så uppe i barn nummer ett, som tar stor plats..

Och mina farhågor stämde - till en början.
Det där lilla nyfödda knyttet som bara låg där, som skrek ibland och som annars sov eller åt, ja det var inte mycket att jämföra med min Linus.
Klart jag var överlycklig när han föddes!
Stolt. Glad.
Min andra son!
Men, det ska erkännas. Det var inte som när Linus föddes. Då kändes det som att stjärnorna föll ner från himlen, som att tiden stannade..

Sen blev jag sjuk.
Hade så jäkla ont!
Slutade amma..
Sen blev han sjuk, vi låg på sjukhus. Och sen blev jag sjuk igen.

Ja, allt detta har väl gjort att jag haft lite svårt att ta mig till Lillvin.
Men nu.
De senaste månaderna, men framförallt de senaste veckorna...
Oh.
My.
God.
Det är sådär så det sprängs i hjärtat av kärlek när jag ser på en här lille krabaten:
Han är så glad. Jämt!
Ler bara man tittar på honom..
Hans otroligt vackra ögon och de långa ögonfransarna.
Älskade unge! Älskade ungar!
Tänk att jag har två. :)

...

Kur.

Lämningen i morse gick över all förväntan! :)

Det började med att han ville gå själv hela vägen till dagis, det är inte långt men tidigare har han sugit sig fast om min hals redan innan vi lämnat vår ytterdörr.
Väl framme på dagisgården ville han upp i famnen - där Alvin redan var. Tur att jag börjat träna så att några små muskler kanske finns. Höhö!

Jag gick fram till hans nya fröken, som verkar vara en klippa. Den vi tyckte bäst om har börjat hos de stora barnen, sen finns en vi inte gillar och en som är go men lite för mesig.
Nya fröken började prata om att hon sett en sopbil - Linus nästan kastade sig i famnen på henne och den här mamman kunde gå hem med ett lätt hjärta.

Och det verkar pepparpeppar som att Alvin är bättre i sin förkylning den här morgonen. Bra det för vi har människor och barn att träffa och saker att åka till på dagarna. Men idag blir det iallafall bara kurering..
Och så väntar vi på besked om grabbarnas färskaste lille kusin har tittat ut i världen, han är 13 dagar försenad och de är påväg till BB precis nu. Pirrigt!

Ljuva Gotland!


...

Lite krypning och lite bajs.

Här har vi en lilleman som inte är långt från att krypa. Fort det gåååår!
Dåliga bilder jag vet. Hur tar man egentligen kort på en energibebis? :)



Idag har pappan i huset varit ledig.
Och den här mamman slapp dagislämningen..
Jag tycker det är ett stressmoment! Med negativ stress..
I går morse satt Linus och tjöt redan när vi satt i kapprummet på dagis och satte på regnkläder. "Stanna mamma, åka vangen mamma"
Och när vi sen gick ut till fröknarna så klamrade hans sig fast vid min hals och verkligen stortjöt. Fick som vanligt bända loss honom och ge honom till hans fröken. Men han fick ha nappen kvar, vi försöker annars att han bara har den när han ska vila, sova eller åka vagn.
När jag hunnit ut genom grinden så hörde jag inte längre hans yl så det går åt det bättre hållet.. Imorse med pappa gick det nästan smärtfritt.

Och apropå något helt annat. Han både kissar OCH bajsar på pottan numera. (Hej Cicci! Läste din blogg om pottorna. :D)
Från att ha haft pottan som en leksak har han nu greppat detta.
Bara för några veckor sen ville han INTE. Men nu.. Han ber att vi ska ta av blöjan, springer och hämtar pottan och så kissar han. Och nu kommer det även en fin korv då och då. Sen dansar vi bajsdansen. Och sjunger bajslåten. Moget.

Nästa steg blir till att ha kalsonger på sig och fatta att man inte kan göra sina behov där i. Vi hade en sån bajssituation förra veckan, neeej tack.

Blev detta lite av ett skrytinlägg? Det va inte meningen. :)
Men vad ska jag skriva om då? Om inte mina guldklimpar.
Kan skriva att jag börjat mitt nya liv. Att 20 gravidkilon ska bort. Att Fille fått våteksem. Att Linn och jag snart åker på ridhelg. Att denna dator börjar ge upp.

Ja. Så.
Nu känns det bättre!
Avslutar med en bild på mig själv, från helgens minikräftskiva på södermalm.
Detta är numera mitt officiella festnylle, gör en konstig min på varenda bild..

...

Moln.

Denna gråmulna morgon ser det ut såhär hemma hos oss:

Älska värmeljus!

Sen bjuder jag på en bild på en del av vår lite speciella fondtapet i köket.
Som att sitta i bersån! :)

...

Zzz.

Tjugo minuter senare..


.. och en mamma som är pigg! :)

...

Irritabel mor.

Vet ni vad som kan göra mig helt galen-rabiat-arg?
Jo detta:

Jag tar en promenad för att få båda kidsen att somna samtidigt. Det är ett jäkla meck! Plus att jag vill att framförallt Linus ska sova en hyfsat tidig nap eftersom den här mamman och pappan vill få båda monstren i säng tidigt ikväll då det vankas filmkväll.

Promenaden ja.
Alvin somnar kanske 10 minuter tidigare än Linus, alltså nästan perfekt. Jag börjar smyga hemåt då Alvin är inne i en extrem lättväckt period. Han vaknar av minsta lilla och blir överlycklig och aspigg på en nanosekund.
Väl framme på gården.. Bra! Inga väsnande ungar.
Men johooodå. Då kommer grannen och ska in genom porten samtidigt som oss. Och med en hund som inte tokdiggar främmande män så försöker jag få grannen att fatta att gå in före.
Så det blir lite prat. Prat vaknar Alvin av. Men inte den hör gången.. Puh.
Vid det här laget svettas jag ihjäl!
Hemma. Grannen kommer ut igen, smäller i dörren. Fille skäller. Jag svettas som en gris. Alvin sover!

Drar in vagnen i barnens lekrum som är fullt av böcker och andra leksaker över hela rummet. Och vi snackar en bred syskonvagn. Suck.. Men båda kidsen verkar sova och precis när jag lägger mig ner så råkar jag trampa på en leksaksgris som börjar tjuta.
Alltså jag skjuter mig själv.
Och så börjar Alvin skruva på sig.
Då kokar jag.
Sen är han klarvaken och flinar stort mot den irriterande mamman. Gaaah! Men jag tog upp honom, sa åt honom att mamma minsann bestämt att han SKA sova och så vaggade jag honom som besatt i famnen.
Och han somnade.
Så nu sover han i sin säng och jag börjar lugna mig. Men ungen sover ju max en timme totalt på hela dagen. Det är inte klokt! Kanske smällar man får ta när han så snällt sover hela natten? (minus det där två hemska nätterna nu i veckan)

Och varför sitter jag här och skriver detta när jag kan sluta mina ögonen en stund? Jag blir så trött. Och ja vet vem som kommer vakna så fort jag blundar. Då ska jag skratta! Eller not.

Gåstol och sovande katt.

Det här med att ta kort på små barn är ju aldrig riktigt enkelt.

Speciellt inte om de sitter i en gåstol...

.. men slutresultatet blev väl ändå ganska bra? :)

Vi har fått en huskatt!
Han heter Simba och är gigantiskt, jättevacker och helt underbar. Jag har ju en förkärlek till röda katter.
Och han är så tålmodig och go när Linus ska komma och "lappa katt"
Det är vår granne ovanför som äger katten, men han stryker mest runt på vår tomt. Och häromdagen låg han och sov på vår baksida på en matta jag lagt dit.
Så idag bytte jag ut mattan mot en skönare fleecefilt.
Och här ligger han!

...

Magen.

Linus är hemma idag.
Jag har en dålig magkänsla vad gäller hans dagis..
..har egentligen alltid känt att det varit något men inte kunnat sätta fingret på vad. Och så har jag viftat bort det. Tänkt att det är jag som är överbesyddande.

Men den här veckan har verkligen inte varit ok! Och igår var lixom droppen..
Den hemska lämningen.
Som blev hemsk just för att alla små inskolningsbarn plus föräldrar satt i ringen och sjöng, redan när vi kom (det brukar annars börja efter nio, vi kom tio i) Linus hade ingen större lust att slå sig ner bland massa nya barn och föräldrar - jag förstår honom.

Nästan alla andra i Linus dagisgrupp har fått byta ett snäpp högre så att säga (varav två är de han jämt leker med!) men inte Linus och tre till.
Så han ska tillbringa sina dagar med ett gäng nya småttingar som knappt kan gå eller prata.
Hur tänkte dem här?
Tydligen för att han skolades in i januari, de andra ett halvår tidigare. Vet inte om jag tycker det är ett skäl nog..
Och sen hämtningen, när jag trodde jag skulle få prata igenom det som hänt - nää då är ingen av hans fröknar där.
Suck..

Så Linus fick va hemma.
Varför ska han vara där om alla bara är upptagna av inskolningarna? Man kanske inte får glömma barnen som går kvar och som faktiskt inte är särskilt stora dem heller?

Iallafall.
Träffade en mamma från dagis nu på promenaden. Och hon undrade om Linus var sjuk idag och jag berättade - och hon kände exakt samma sak! Sköööönt!
Hennes son hade inte ens velat gå in genom grindarna i morse. Så hemskt.

Nä. Nya tag nästa vecka.

...

The hjärta and smärta.

Jag orkar inte.

Den här smärtan i bröstet går inte att förklara..
Smärtan när man har lämnat sitt gallskrikande barn på dagis, när jag fått bända loss hans armar runt min hals för att tvinga över honom till fröken samtidigt som han skriker "nej mamma, neeeeeej"
Fy fan va ont det gör! Jag dör inombords.
Han va så ledsen.
Och jag med. Gick hem och tårarna bara sprutade!
Jag vet att det går över och att han har skitkul där just nu.. men ändå. Han är ju äldre nu och förstår så mkt mer..

Som igår. Vi gick till skogen efter jag hämtat honom på dagis och plötsligt säger han bara:
- Jag ledsen.
Var du ledsen på dagis idag? frågar jag.
- Ja. Kastade sand Onathan.
Kastade du sand på Jonathan?
- Jaaa...
Det får man väl inte göra?
- Neeeeh..
Blev fröknarna arga då?
Ja, Jenny.

Som en liten konversation. Som att han nu kan koppla vad som hänt under dagen..

Och nu sa han redan imorse att han inte vill gå till dagis, han vill va hemma med mamma och "leka bilar"
Åh. Suck! Älskade barn.

Och ajuste.
Alvin har varit vaken i natt med.
Vad skeeeer?
Han vaknade vid 22. Låg och babblade en timme.
Sen vaknade han vid 00:30 och babblade två timmar.
Sen vaknade han 05:45 och ville gå upp.

Nu sitter han i sin gåstol och tittar på nyheterna. Han sov 40 minuter i vagnen nyss..
Vad är det för energiunge jag fått?
Sov vafaaan.

...

Sov.

Ser ni nån likhet? (Alvin överst. Linus något yngre än Alvin..)
De blir allt mer olika varann.
Alvin är lite brunare i hyn, har mörkare ögon och mörkare hår - änsålänge.
Han har oxå antydan till vingmutteröron.

När han somnade i natt?
Jag skulle istället fråga mig, om han somnade? Men jo. Det gjorde han. Han somnade runt halv 5. För att sen vakna strålande pigg kl 7.
Stackaren har ju blivit förkyld oxå.
Inte lätt att sova då!

Apropå sova.
Dax för den här mamman!
Zzzz.

...

(skulle aldrig ha skrivit det där om att Alvin sover hela natten, my bad!)

Jag försöker förklara för Alvin att han inte ska stå i sängen och krypträna och ha glädjefnatt klockan 03.
Jag känner att det inte riktigt går fram..
Hicka har han oxå!

Vi kommer ha en död mama imorrn.

Tomt!

Lyckan av att ha en bror!

Jag har en Alvin i knät.

En Alvin som nu är sex månader och två veckor gammal.

En Alvin som väger 9,1 kilo.

En Alvin som sover hela nätter utan mat.

En Alvin som älskar mat! :)

En Alvin som saknar sin storebror just nu..

..va stört det är - Linus har varit på dagis i två timmar och jag saknar ihjäl mig efter honom. Det är så tomt och tyst här hemma så det nästan gör ont i hjärtat.
Men men.. Han har aldrig varit så glad att komma till dagis som han var idag, så det var verkligen dax.

Men det är en helt annan pojke jag lämnade på dagis nu mot för sju veckor sen. Han är utvecklats något enormt! Spåket, motoriken.. ja allt.

Han är så förståndig. Klok. Och humor det har han, fast envisheten och den korta stubinen är kvar. Jajemän.

Snart kommer mor min hit och ska passa Alvin medan jag är och tränar. Japp. Nu är det mammakilon som ska BORT! :)

(jag skulle aldrig ha skrivit det där med tyst här hemma, Alvin satte precis igång att gnällskrika sådär som bara han kan..)

...