Trots.

Va sjukt det är.. den här kärleken man har till sitt barn..

Linus har drivit mig till vansinne näst intill hela dagen, och nu.. en timme efter att han somnat så gör det ont i hela mig av saknad.
Jag ser hans små leksaker överallt och det är nästan att jag fäller en tår. Eller två.


Det började med att han absolut skulle upp 06. Inte en sekund senare.. Han skulle bara upp, upp, upp! Grinig och jävlig redan då.
Sen sket han ner hela sig, hela mig och hela soffan nån timme senare. Vi får bara inte bukt med hans lilla mage!
Så vår start på dagen var kanske inte den bästa. Sen fortsatte det på samma vis dagen lång..
Men nu känner jag som sagt bara saknad och en innerlig värme och kärlek, och tur är väl det. :)

Alldeles nyfödd och skrynklig och endast 6 timmar och 45 minuter gammal..

...