tisdag 27 juli 2010

En ängel..


Man möter otaliga mängder med människor under sitt liv, vissa traskar bara rakt förbi utan att göra något större intryck...
..andra stannar i ens hjärta förevigt..
Patrick var en sån.
Jag har träffat honom kanske fyra - fem gånger och här sitter jag och sörjer som om han vore en nära vän..
Är det inte märkligt?
Eller är det otroligt? Vilket intryck han gjorde i oss alla som han mötte, vilken underbar människa han var.. så ödmjuk, så rar..

Var han en ängel?
Jag börjar misstänka det.
En ängel som var hitsänd endast en kort period.. det måste va så!


Du log mot mig
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av
Du såg på mig
Att jag va rädd
Hur kan man nånsin va beredd?
Jag fick låna en ängel
Som spred ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund
Du gav mig allt
Ett hjärta kan
Du lever kvar i mig
Så länge livet ger mig tid
Du sa till mig "var inte rädd"
Men säg mig hur kan man nånsin va beredd?
Jag fick låna en ängel
Som spred ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund
Min ängel..
(Jag fick låna en ängel, Shirley Clamp)
...

2 kommentarer:

  1. Usch, jag hörde, Elin berättade. Fan vad hemskt. Håller helt o hållet med. Livet är fan inte rättvist. Varför?
    Jag känner igen det där med att man kan sitta och sörja någon enormt fast man inte hade speciellt starka band till personen. Men vad gör väl det? Då har han eller hon gjort ett avtryck i hjärtat i alla fall.
    kram

    SvaraRadera
  2. BTW så ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄälllskar jag den där låten av Shirley clamp. Underbar.
    /Cicci

    SvaraRadera