The hjärta and smärta.

Jag orkar inte.

Den här smärtan i bröstet går inte att förklara..
Smärtan när man har lämnat sitt gallskrikande barn på dagis, när jag fått bända loss hans armar runt min hals för att tvinga över honom till fröken samtidigt som han skriker "nej mamma, neeeeeej"
Fy fan va ont det gör! Jag dör inombords.
Han va så ledsen.
Och jag med. Gick hem och tårarna bara sprutade!
Jag vet att det går över och att han har skitkul där just nu.. men ändå. Han är ju äldre nu och förstår så mkt mer..

Som igår. Vi gick till skogen efter jag hämtat honom på dagis och plötsligt säger han bara:
- Jag ledsen.
Var du ledsen på dagis idag? frågar jag.
- Ja. Kastade sand Onathan.
Kastade du sand på Jonathan?
- Jaaa...
Det får man väl inte göra?
- Neeeeh..
Blev fröknarna arga då?
Ja, Jenny.

Som en liten konversation. Som att han nu kan koppla vad som hänt under dagen..

Och nu sa han redan imorse att han inte vill gå till dagis, han vill va hemma med mamma och "leka bilar"
Åh. Suck! Älskade barn.

Och ajuste.
Alvin har varit vaken i natt med.
Vad skeeeer?
Han vaknade vid 22. Låg och babblade en timme.
Sen vaknade han vid 00:30 och babblade två timmar.
Sen vaknade han 05:45 och ville gå upp.

Nu sitter han i sin gåstol och tittar på nyheterna. Han sov 40 minuter i vagnen nyss..
Vad är det för energiunge jag fått?
Sov vafaaan.

...