Komplimang & tråkigt besked.

"Du är såååå fin, precis som mamma din!"
Ja, så sa hon - ortoptisten, när hon var klar med Linus ögon.
Haha! Raggade hon? :)
Linus hade inget skelande iallafall.
Och den här mamman fick en komplimang, vilken bra dag!
Eller?

När jag traskade hemåt ringde en kollega från jobbet.
"Har inte nån av cheferna ringt & meddelat dig om den senaste omorganisationen?"
Eh neeeeeeeeeeeej!

Ja. Det var väl för bra för att va sant.
Som jag tänkt många gånger..
Inte skulle väl jag ha lyxen att kunna cykla till jobbet, jobba deltid & kunna hämta Linus på dagis så han får kortare dagar?
Svaret är nej.
För jag får förmodligen inte jobba kvar! :S

Efter privatiseringen så kan inte våra två hjärnskadade kvinnor bo kvar & eftersom dom är så personalkrävande så försvinner tre heltidstjänster. Därav min.
Bajs!
Känns så jävla bajs!

Ska jag behöva jaga jobb under de sista av mina månader med Linus?
Bajs bajs bajs.

Andra alternativ jag har är att bli kvar hos den privata arbetsgivaren, som vi går över till i juni, för att sen bli placerad i Upplands-väsby.
Eller stanna kvar med Stockholms stad som arbetsgivare & antingen servera mat till snorungar på Östermalm eller torka gamlingar i röven i norsborg.
Yes! Det här är en fantastisk dag!

...