Glädje.

Det är lugnt & skönt här hemma just nu..
Mannen borta på galej.
Filleman slappar på balkongen.
Och lilla Pyret som somnade i min famn framför TVn redan vid halv nio.
Alldeles nyss la jag ner honom i hans säng och.... tadaaaa det verkar som att han fortsätter sova! :D
Han hade ett glädjefnatt utan dess like innan han somnade. Han skrattade åt allt.
Så söt! Om jag sa baaa, så slutade det med att han låg dubbelvikt. Typ. Han är så stor, fast ändå så liten..
Vilken utveckling som sker!
Och hur mkt har inte hänt på dessa fyra månader?
Och han ÄR ändå bara fyra månader, måste jag direkt tänka på då. Det är ju hur litet som helst!
För han känns så stor ibland. Som när jag vänder honom upp å ner & gör "abbababba" på halsen (som min egen far gjorde på mig när jag var liten, kittlar hysteriskt!) & hans skrattar sådär pojkaktigt, ett riktigt ha-ha-ha.
Eller som när han sitter på min mage & jag leker att han rider en häst & han skrattar & skrattar. Åh! Min prins.

För att i nästa sekund. När han ligger vid mitt bröst & ammas. Då ser han sådär pytteliten ut. Sådär så man får ont i hjärtat av all kärlek man känner.. Och man kan inte förstå hur man ska kunna skydda det lilla livet från allt ont i världen.


Mammas älskade unge!