När andra vet bättre.

Jag har ingen foglossning. För det kan man inte ha vid den här tidpunkten i graviditeten. Jag har knappt ont heller. Det har en läkare sagt till mig idag.. En läkare som är MAN. Som aldrig varit gravid. Kom tillbaka när du fött ungar förfan!

Sen börjar han klämma.
"Du har ont i ligamenten.." Men va bra att du vet vart jag har ont din idiot.
Så ska han visa vart jag har ont, för det vet jag ju tydligen inte själv nej. Så klämmer han mig MITT PÅ magjäveln. Eeeehhh? Nej.
Och så blir han lite sådär patetiskt förvånad när jag inte har ont där han säger att jag ska ha ont.
Sen trycker han på mitt blygdben.
Som känns som att det sitter löst med 5000 bitar.
Som att jag har blivit påsatt av en våldsam karl med fem meter kuk i flera veckor utan vila.
Jag skriker till! Fan i helvete! Det är ju där jag har ont. Det sa jag ju innan jag la mig på britsen..
"Nämen oj. Det kanske är foglossing ändå.. Men det som är såååå ovanligt såhär tidigt.."

Varför har jag då läst att det kan starta redan vecka 10?
Varför säger sjukgymnasten jag pratade med 15 minuter innan att det mycket väl lät som foglossning?
Trött jag blir.
Trött blir jag.

Och precis innan jag gick in kom det en gravid tjej ut från läkarens rum. Sådär glad & studsande.. Fan, tänkte jag. Där är en sån där gravid som man blir avundsjuk på. Som kan gå normalt.
Läkaren ropar på barnmorksan Eva.
"Det här är blaa blaa, hon har så ont av sin foglossning så jag sjukskrev henne 1 månad.."
Då blev jag lite rädd. Jag vill inte bli sjukskriven SÅ länge. Jag vill max gå ner på deltid.
Ouuuspps! kvittrar tjejen, "jag glömde mina kryckor" & så småspringer hon i till läkarens rum igen...

Men jag har ju som sagt ingen foglossning.
Och jag ska inte glömma läkarens värmande ord:
"Kom tillbaka om det blir värre"





Bajs.