fredag 13 februari 2009

Karate Kid

Ibland tror man att man är tuffaren än vad man är. Tydligen.

Går ut på kissrunda med Fille.
Längre fram står en kille & smäller smällare. VAFAAN! Man får inte. Det har jag läst nånstans!
Jag tvekar först, tänker ta en annan väg. Men nej. Jag blir mer & mer arg, jag ska inte behöva ta en annan väg bara för han ska stå där & va en idiot.
Ser framför mig hur jag kommer närmare & att jag vrålar tufft: SLUTA SMÄLLA FÖR FAAAAN!
Men nej. Det blir inte riktigt så..
Vi går närmare, han smäller. Jag känner adrenalinet i mig som kokar. Nu jävlar:
Men ur mig kommer en röst som jag inte riktigt känner igen, är det jag som säger det här?
På släpig, sprucken, otippad, pipig jäkla dalmål (?): "Men sluuuta smälla, man får inte.." Så jäkla töntigt!
Killen slutade iofs. Men.. Måste öva på det där, jag får inte bli en töntmorsa!


Apropå tuffing. Jag har en Karate Kid i magen. Jösses!
Inatt klockan 03 satte han igång.. Liten söt. <3
Samma sak på morgonen. Och idag på dagen. Han kanske har fått nog & vill ut? Neh. Hoppas inte det. :)
Sjuk tanke att OM han skulle födas nu så skulle han ha goda chanser att överleva..
Har den här veckan märkt massor med förändringar med kroppen. Som har med gravven att göra.. Både fasansfullt & trevligt.
Jag kan t ex knappt knäppa min stora vinterjacka längre. Katastrof!
Undra vad jag väger nu?
Har inte vägt mig på en månad typ. Hemska tanke.. Kanske borde? Mm vi får se.

Nu ska jag vänta på Love & sen ska vi äta världens onyttigaste tacogratäng. :)


<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar