Livets ironi.

Är det någon som driver med mig?

När Alvin äntligen sover hyfsat för första gången på 100 år, ja då är det Linus som krånglar. Han är iofs vrålförkyld och har en värdigt besvärlig hosta - så han och jag har bökat i hans 90 säng hela natten.
Jag hade en plan att kliva upp och sova vidare i stora sängen, men det gick bara inte, Linus vaknade och var ledsen och hostade var 20e minut. Så sju timmars "sömn" i samma ställning - yay för min gamla rygg!

Dessutom har kidsens förkylning självklart klamrat sig fast vid denna moder idag, men det är en annan historia.

Punkt.