Irritabel mor.

Vet ni vad som kan göra mig helt galen-rabiat-arg?
Jo detta:

Jag tar en promenad för att få båda kidsen att somna samtidigt. Det är ett jäkla meck! Plus att jag vill att framförallt Linus ska sova en hyfsat tidig nap eftersom den här mamman och pappan vill få båda monstren i säng tidigt ikväll då det vankas filmkväll.

Promenaden ja.
Alvin somnar kanske 10 minuter tidigare än Linus, alltså nästan perfekt. Jag börjar smyga hemåt då Alvin är inne i en extrem lättväckt period. Han vaknar av minsta lilla och blir överlycklig och aspigg på en nanosekund.
Väl framme på gården.. Bra! Inga väsnande ungar.
Men johooodå. Då kommer grannen och ska in genom porten samtidigt som oss. Och med en hund som inte tokdiggar främmande män så försöker jag få grannen att fatta att gå in före.
Så det blir lite prat. Prat vaknar Alvin av. Men inte den hör gången.. Puh.
Vid det här laget svettas jag ihjäl!
Hemma. Grannen kommer ut igen, smäller i dörren. Fille skäller. Jag svettas som en gris. Alvin sover!

Drar in vagnen i barnens lekrum som är fullt av böcker och andra leksaker över hela rummet. Och vi snackar en bred syskonvagn. Suck.. Men båda kidsen verkar sova och precis när jag lägger mig ner så råkar jag trampa på en leksaksgris som börjar tjuta.
Alltså jag skjuter mig själv.
Och så börjar Alvin skruva på sig.
Då kokar jag.
Sen är han klarvaken och flinar stort mot den irriterande mamman. Gaaah! Men jag tog upp honom, sa åt honom att mamma minsann bestämt att han SKA sova och så vaggade jag honom som besatt i famnen.
Och han somnade.
Så nu sover han i sin säng och jag börjar lugna mig. Men ungen sover ju max en timme totalt på hela dagen. Det är inte klokt! Kanske smällar man får ta när han så snällt sover hela natten? (minus det där två hemska nätterna nu i veckan)

Och varför sitter jag här och skriver detta när jag kan sluta mina ögonen en stund? Jag blir så trött. Och ja vet vem som kommer vakna så fort jag blundar. Då ska jag skratta! Eller not.