Sentimental tisdag.

Idag började jag nästan att grina på jobbet.
Kanske var det gravidhormoner. Kanske inte..
Men när jag satt där mitt bland alla våra sorgliga klienter så kände jag bara en sån obeskrivlig lycka i hela min kropp!
Kanske blir det så när man jobbar med utsatta människor?
Dom har ingenting..
Ingen framtid. Inget förflutet. Inga minnen. Ingen familj. Inga vänner. Inga glädjeämnen. Ingenting! Tänk att inte ha någonting? Det är ju fruktansvärt.
Och så satt jag där.
Och längtade hem till min son. Min man. Min hund.
Jag har en fantastisk familj. En mamma och en pappa och en plastmamma. Syskon. Syskonbarn. Plastsyster. Mormor. Farmor. Darlings familj. Finaste vännerna. Ett jobb att gå till. Ett barn till påväg..
Jag längtar efter julen, efter sommaren. Bara en sån sak. Jag längtar.. Jag ser framemot..
Ja. Obeskrivligt..
Idag säger jag bara: älska livet! :)

Du är det mest fantastiska som finns!

...