Ibland är det tufft...

... att vara hundägare..

Man påminns då & då om att vårat liv ihop inte kommer vara förevigt, fast man verkligen skulle vilja det!

Har en blogg jag följt i flera år, ja sen jag själv blev hovawartägare. En kvinna med familj som har haft en hovawarttik som varit 1 år äldre än Theo. En otroligt vacker blond tik!

Så gick jag in där idag, har inte varit där på kanske 6 månader... Och möts av en helt annan hund på framsidan, en helt annan ras.. What?

Inser snart att de blivit tvingade att ta bort hoffetiken, hon hade fått epilepsi. :(

Såklart så måste jag bläddra i arkivet tills i somras när allt detta skedde. Och läsa allt dag för dag, tills den dag de tog bort henne.. Åh! SORG! Så fruktansvärt.

Man slåss som sagt hela tiden med tanken att man inte kommer leva ett helt liv med sin hund, det vet man i sitt hjärta från dag ett. Men man hoppas ändå att det kommer ta slut när det verkligen är dax. När man kan känna i hela sitt hjärta att ja: min hund har gjort sitt här på jorden. Inte att den bara ska vara unghund, det är så tragiskt!

Lite tårar på söndagskvällen..

Har annars haft en skön & lugn helg.

Årets händelse HUNDMÄSSAN var i helgen. Det är lycka!