Magen.

Linus är hemma idag.
Jag har en dålig magkänsla vad gäller hans dagis..
..har egentligen alltid känt att det varit något men inte kunnat sätta fingret på vad. Och så har jag viftat bort det. Tänkt att det är jag som är överbesyddande.

Men den här veckan har verkligen inte varit ok! Och igår var lixom droppen..
Den hemska lämningen.
Som blev hemsk just för att alla små inskolningsbarn plus föräldrar satt i ringen och sjöng, redan när vi kom (det brukar annars börja efter nio, vi kom tio i) Linus hade ingen större lust att slå sig ner bland massa nya barn och föräldrar - jag förstår honom.

Nästan alla andra i Linus dagisgrupp har fått byta ett snäpp högre så att säga (varav två är de han jämt leker med!) men inte Linus och tre till.
Så han ska tillbringa sina dagar med ett gäng nya småttingar som knappt kan gå eller prata.
Hur tänkte dem här?
Tydligen för att han skolades in i januari, de andra ett halvår tidigare. Vet inte om jag tycker det är ett skäl nog..
Och sen hämtningen, när jag trodde jag skulle få prata igenom det som hänt - nää då är ingen av hans fröknar där.
Suck..

Så Linus fick va hemma.
Varför ska han vara där om alla bara är upptagna av inskolningarna? Man kanske inte får glömma barnen som går kvar och som faktiskt inte är särskilt stora dem heller?

Iallafall.
Träffade en mamma från dagis nu på promenaden. Och hon undrade om Linus var sjuk idag och jag berättade - och hon kände exakt samma sak! Sköööönt!
Hennes son hade inte ens velat gå in genom grindarna i morse. Så hemskt.

Nä. Nya tag nästa vecka.

...

The hjärta and smärta.

Jag orkar inte.

Den här smärtan i bröstet går inte att förklara..
Smärtan när man har lämnat sitt gallskrikande barn på dagis, när jag fått bända loss hans armar runt min hals för att tvinga över honom till fröken samtidigt som han skriker "nej mamma, neeeeeej"
Fy fan va ont det gör! Jag dör inombords.
Han va så ledsen.
Och jag med. Gick hem och tårarna bara sprutade!
Jag vet att det går över och att han har skitkul där just nu.. men ändå. Han är ju äldre nu och förstår så mkt mer..

Som igår. Vi gick till skogen efter jag hämtat honom på dagis och plötsligt säger han bara:
- Jag ledsen.
Var du ledsen på dagis idag? frågar jag.
- Ja. Kastade sand Onathan.
Kastade du sand på Jonathan?
- Jaaa...
Det får man väl inte göra?
- Neeeeh..
Blev fröknarna arga då?
Ja, Jenny.

Som en liten konversation. Som att han nu kan koppla vad som hänt under dagen..

Och nu sa han redan imorse att han inte vill gå till dagis, han vill va hemma med mamma och "leka bilar"
Åh. Suck! Älskade barn.

Och ajuste.
Alvin har varit vaken i natt med.
Vad skeeeer?
Han vaknade vid 22. Låg och babblade en timme.
Sen vaknade han vid 00:30 och babblade två timmar.
Sen vaknade han 05:45 och ville gå upp.

Nu sitter han i sin gåstol och tittar på nyheterna. Han sov 40 minuter i vagnen nyss..
Vad är det för energiunge jag fått?
Sov vafaaan.

...

Sov.

Ser ni nån likhet? (Alvin överst. Linus något yngre än Alvin..)
De blir allt mer olika varann.
Alvin är lite brunare i hyn, har mörkare ögon och mörkare hår - änsålänge.
Han har oxå antydan till vingmutteröron.

När han somnade i natt?
Jag skulle istället fråga mig, om han somnade? Men jo. Det gjorde han. Han somnade runt halv 5. För att sen vakna strålande pigg kl 7.
Stackaren har ju blivit förkyld oxå.
Inte lätt att sova då!

Apropå sova.
Dax för den här mamman!
Zzzz.

...

(skulle aldrig ha skrivit det där om att Alvin sover hela natten, my bad!)

Jag försöker förklara för Alvin att han inte ska stå i sängen och krypträna och ha glädjefnatt klockan 03.
Jag känner att det inte riktigt går fram..
Hicka har han oxå!

Vi kommer ha en död mama imorrn.

Tomt!

Lyckan av att ha en bror!

Jag har en Alvin i knät.

En Alvin som nu är sex månader och två veckor gammal.

En Alvin som väger 9,1 kilo.

En Alvin som sover hela nätter utan mat.

En Alvin som älskar mat! :)

En Alvin som saknar sin storebror just nu..

..va stört det är - Linus har varit på dagis i två timmar och jag saknar ihjäl mig efter honom. Det är så tomt och tyst här hemma så det nästan gör ont i hjärtat.
Men men.. Han har aldrig varit så glad att komma till dagis som han var idag, så det var verkligen dax.

Men det är en helt annan pojke jag lämnade på dagis nu mot för sju veckor sen. Han är utvecklats något enormt! Spåket, motoriken.. ja allt.

Han är så förståndig. Klok. Och humor det har han, fast envisheten och den korta stubinen är kvar. Jajemän.

Snart kommer mor min hit och ska passa Alvin medan jag är och tränar. Japp. Nu är det mammakilon som ska BORT! :)

(jag skulle aldrig ha skrivit det där med tyst här hemma, Alvin satte precis igång att gnällskrika sådär som bara han kan..)

...

Borttappad ring. Inte!

Den här:



.. har varit försvunnen några dagar och jag har haft sån ångest.
Min älskade ring!
Ja la den på hallbyrån förra veckan och tänkte inte mer på det, men när jag sen skulle sätta på mig den igen i måndags - då var den INTE där.
Jisses.
Jag har inte kunnat sova på hela veckan, vaknat helt kallsvettig och gråtit några tårar. Har vänt upp och ner på hela hemmet både en och hundra gånger, men nej... ingen ring!
Och så igår.
När jag gick sista rundan med Fille och som vanligt slogs av den tunga tanken att fan ringen är verkligen borta så svisch kom det en annan liten tanke till min lilla överarbetade hjärna - LA INTE JAG NÅGOT VÄLDIGT VIKTIGT I BRÖSTFICKAN PÅ JACKAN?
Kände efter direkt och JA JA JA där låg ringen. Lyckan!

Alvin är inne i en jäkla period nu. Han vägrar sova.
På dagarna alltså..
På nätterna sover han som en gud när han väl har somnat efter mycket skrik, tårar och bök. Och vi kämpar ihjäl oss med att han ska somna i sin säng och att vi inte ska vyssja, gunga eller ens röra honom vid sängdax. Men jag brukar fuska ibland. Jag orkar inte höra vrålandet. Men säg inget till darling.. ; )
Men iallafall.. på dagarna.. Hjälp!
Han sover 20 minuter här och där och där emellan gnäller han konstant. Eeeeeeh-eeh-eeeh-daaaa-eeeh-daaa HELA TIDEN! Som att han är vråltrött.
Jag får krupp.
Inget duger.
Han försöker ställa sig i krypposition när han ligger på mage så jag antar att det är nån form av frustration, sen ska han väl snart ha tänder oxå.
Minns att man höll på såhär med Linus oxå, de där jäkla tänderna spökade jämt.

Imorrn klockan 04:50 (haha!) går äntligen båten till Gotland. :)
Och ikväll ska den här mamman göra stan osäker med min barndomsvän Ankan. Det blir kul det!


...

Minini.

Vad enkelt det var när man bara hade ett barn!
Ja, jag menar det.
Det "riktiga" började verkligen när Alvin kom.
Man har bara två armar. Och ett tålamod.
Men jag skulle inte ha någonting ogjort såklart!
Mina finaste pojkar.

Jag är själv med Linus i dagarna två.
Bara han och jag.
Pappan, Alvin och Fille har rymt till landet..
Meningen var att jag och Linus skulle åka ut med moffa och segla, men det har blivit fördröjningar på havet så vi kommer nog inte iväg.
MEN!
På söndag morgon drar vi till mitt älskade GOTLAND!
Vi har hyrt ett fint litet hus i en vecka.

Lite bilder från vår sommar hittils:

...